Varje stund bär på en särskild stämning. Till och med en så alldaglig situation som att vara i mataffären kommer till oss och känns på sitt speciella sätt. Det är en aspekt av tillvaron som vi sällan tänker på och som vi ännu mera sällan har skäl att diskutera. Likväl är det ett stående inslag i vår verklighetsuppfattning; hur vi kommer tillbaka in i ett rum och ”känner att stämningen förändrats”, kanske att personerna som vi delar utrymmet med nyss har grälat. Dessutom blir stämningen allt mer påtaglig, alltmer kännbar ju mer odelat vi är här och nu.
I min föregående text skrev jag om vår minskande benägenhet att helhjärtat vara i vårt här och nu, en tendens jag där kallade för situationens uppluckring. Orsaken till detta var att vårt ”här”, i stor del tack vare vårt obotligt uppkopplade tillstånd, hemsöks av en mängd ”där” på ett sådant sätt att vårt ”här” praktiskt taget förlorar sina avgränsningar. När vi befinner oss i mataffären befinner vi oss även till viss del på krogen med våra vänner.
Den här upplösningen av vardagens topografi har också som effekt att vi inte till samma utsträckning upptäcker de stämningar som vardagslivet tillhandahåller. När vi i vårt mathandlande avbryts av ett mejl som vi måste ta ställning till eller av ett sms eller ett samtal som vi måste svara på kommer den här speciella stämningen liksom av sig, övergår i den stämning som mejlet, messet eller samtalet för med sig – men den gör det aldrig fullt ut. Vi är fortfarande till viss del kvar i den stämning som råder när vi ”är och handlar mat.” Liksom situationens ”rumsliga” dimension blir även dess stämning uppblandad med de stämningar som kommer med de ”där” som spöklikt tränger sig på genom etern. Effekten blir att vi aldrig helt och hållet “är här” på det speciella sätt som det känns att vara just precis här. Samtidsmänniskan svävar mest runt mellan vaga aningar om olika disparata situationer.
Som jag nämnde i den tidigare texten finns det självklart stunder när vi på ett odelat sätt är ”här”, dvs. tidpunkter som faktiskt kan sägas hopsamlade till uppriktiga situationer. Dessa är däremot både anmärknings- och minnesvärda. Situationens uppluckring gäller huvudsakligen vår vardag, som i allt större utsträckning spenderas i ett tillstånd av att befinna sig ”lite överallt och ingenstans”, ett svävande mellan en suddig uppsättning vaga platser. Vi är inte vana vid att helhjärtat vistas i de stämningar som vardagen tillhandahåller. Tvärtom verkar de nästan äckla oss. Eftersom det är någonting anmärkningsvärt med de stunder när vi befinner oss odelat ”här”, antar vi att vi bara ska befinna oss odelat ”här” i anmärkningsvärda stunder. Vardagsstämningarna vill vi helst undvika. Därför försöker vi i största möjliga mån ”stämma om” vardagen. I stället för att ta in det speciella sätt som det innebär att vara i mataffären importerar vi en mer intressant stämning genom musik eller en podd, eller så ringer vi upp en kompis i hopp om att åtminstone delvis fly undan och bara partiellt behöva befinna oss i mataffären.
Vardagen obehagar oss med sin vardaglighet. Alltså ersätter vi den stämma med vilken den tilltalar oss med någonting svängigare. Därmed skapas ett glapp mellan vad vi har framför oss och det sätt varpå det erbjuder sig åt oss och det sätt varpå vi faktiskt uppfattar det. Återigen är resultatet att vi misslyckas med att vara genuint här, men den här gången helt och hållet till följd av våra egna handlingar. Om det här är någonting negativt, däremot, är svårt att avgöra. Vi vet ju trots allt inte vad det är vi missar.